Berättelsen i utställningen Jönköpings stads historia tar sin början före stadens grundande på 1200-talet och sträcker sig fram till 2010.
Den geografiska avgränsningen är Jönköpings tätort (innerstaden med ytterområden) motsvarande ungefär den gamla stadens utbredning med dess nära omland innan kommunsammanslagningen 1971.
Till stadens historia hör det ömsesidiga beroende av omlandet. Till exempel fördes råvaror från den omkringliggande landsbygden in till staden för förädling och tillverkning till färdiga produkter. Varorna i sin tur såldes i staden, men exporterades också vidare ut i bygden, landet och världen.
Utställningen får en tydlig kronologi i tidsperioderna medeltiden, 1500-talet, 1600-talet, 1700-talet, 1800-talet och 1900-talet.
Vill du följa en kortare tur så välj guider markerade med en stjärna(*):
1. Välkommen till en resa i Jönköpings stads historia
2. Karta över Jönköping 1855
6. Medeltiden – Junaköpung grundas
18. 1600-talet – Jönköping försvinner i ett eldhav
29. 1700-talet – Hantverkstad i fred och förändring
36. 1800-talet – Från stapelstad till fabriksstad
53. 1900-talet – Gränslös stadstillväxt
Modellen visar hur Jönköpings slott kan ha sett ut i början av 1700-talet,innan den förödande branden år 1737 och den följande omgestaltningen av områdets centrala delar. Anläggningen låg i det område, där Per Brahegymnasiet, länsresidenset, polishuset och de statliga verken idag finns och i nuvarande Braheparken, Rådhusparken och Hamnparken.
I fästningens vallgrav utanför Västerport började det under sent 1600-tal växa fram bebyggelse av små stugor. Här bodde gamla slottssoldater, faktoriarbetare och änkor.
Den lilla modellen visar hur området såg ut i början av 1800-talet, innan Västra Storgatan drogs rakt över Förborgen år 1818.
På textrampen visas en reproduktion av en perspektivritning över befästningen omkring 1617, troligen av Hans Fleming. Till vänster ligger Förborgen med Västerport och till höger ses den inre fästningen med sina stenbyggnader från klostertiden samt förslag till full utbyggnad av bastionerna.
Slottet brinner
År 1737 utbryter en eldsvåda på slottet. Efter några timmar har hela det centrala byggnadskomplexet (det gamla klostret) brunnit ned. Fortifikationslöjtnanten Bengt Wilhelm Carlberg inspekterar ruinerna. Följden av eldsvådan blir att kronan beslutar att riva slottets centrala byggnader.
Det är nu det medeltida klostrets gamla byggnader försvinner ur tiden. År 1756 uppförs ett nytt fängelse innanför vallarna. Detta utökas med ytterligare ett 1781.Även ett nytt landsarkiv uppförs. Befästningarna underhålls inte längre och förfaller.
På textrampen visas en reproduktion av Carl Jonas Linnerhielms akvarell från 1790 med utsikt mot den gamla befästningens murar.
Slottet försvinner
År 1862 överlämnar kronan resten av slottsområdet till staden. Kronan och staden har tidigare beslutat att det gamla fästningsområdet ska bli park. Fortfarande har kronan rätt att uppföra offentliga byggnader på platsen.
Under 1860-talet sker den avslutande rivningen av de sista delarna av befästningen. Rivningen börjar i söder och går norrut. Slutligen är befästningarnas saga all, då bastion Adolphus jämnas med marken år 1871. Rivningsmassorna tippas ut i Vättern, som grund för det nya stationsområdet och järnvägsbanken utmed Vätterstranden.