Berättelsen i utställningen Jönköpings stads historia tar sin början före stadens grundande på 1200-talet och sträcker sig fram till 2010.
Den geografiska avgränsningen är Jönköpings tätort (innerstaden med ytterområden) motsvarande ungefär den gamla stadens utbredning med dess nära omland innan kommunsammanslagningen 1971.
Till stadens historia hör det ömsesidiga beroende av omlandet. Till exempel fördes råvaror från den omkringliggande landsbygden in till staden för förädling och tillverkning till färdiga produkter. Varorna i sin tur såldes i staden, men exporterades också vidare ut i bygden, landet och världen.
Utställningen får en tydlig kronologi i tidsperioderna medeltiden, 1500-talet, 1600-talet, 1700-talet, 1800-talet och 1900-talet.
Vill du följa en kortare tur så välj guider markerade med en stjärna(*):
1. Välkommen till en resa i Jönköpings stads historia
2. Karta över Jönköping 1855
6. Medeltiden – Junaköpung grundas
18. 1600-talet – Jönköping försvinner i ett eldhav
29. 1700-talet – Hantverkstad i fred och förändring
36. 1800-talet – Från stapelstad till fabriksstad
53. 1900-talet – Gränslös stadstillväxt
Berättelsen om aktivisten Liselotte
Sommaren 1982 jobbar nittonåriga Liselotte på Anza i Bankeryd och bor i kollektiv på Råslätt. När hon är ledig åker hon och bästisen Eva ofta in till Jönköpings centrum för att träffa vänner.
Den här kvällen står de båda flickorna utanför gamla brandstationen på Kyrkogatan. På sin jacka har Liselotte har fäst en badge, ett rockmärke, med texten: ”Ockupera ännu mera”.
Efter en telefonkedja har nu hundratals ungdomar samlats för att vara med och ge sitt stöd för ockupationen av den tomma, före detta brandstationen. Några ungdomar har tagit sig in i byggnaden. Från ett fönster hänger en stor banderoll: ”Vi kräver ett hus i centrum”. Ockupanterna vill att brandstationen ska bli ett kulturhus för konst, musik och kreativa idéer, ett hus för alla.
Under sommaren blir det flera sammandrabbningar mellan olika ungdomsgrupper och polis. Kulmen nås kvällen den 17 september, då över 500 ungdomar är inblandade i ett våldsamt gatuslagsmål i centrala Jönköping.
Till slut kommer politikerna till insikt att ett allaktivitetshus kan vara bra för både ungdomarna och staden. På den gamla tändsticksfabrikens område öppnar kommunen några månader senare Kulturhuset.
På den högra golvmontern visas rockmärket, ”Ockupera ännu mera” till stöd för ockupationen av gamla brandstationen sommaren 1982. Målet för aktivisterna var att få tillstånd ett kulturhus/ungdomshus.
Hos Balla Boden på Smedjegatan kunde aktivisterna få hjälp med att tillverka märken av motiven de själva ritat och textat.
Berättelsen om punkaren Gunilla
En dag på 1980-talet blir Gunilla vanlig. Det känns som om hon har stampat länge på samma ställe. Så hon tar saxen och klipper av den långa luggen, symbolen för sitt liv som punkare. De flesta kläderna säljer hon på loppis. Men älsklingsgrejorna skänker hon till museet.
Det är T-shirten, den älskade, tröjan med luggslitna ärmar och påsydda blixtlås, byxorna inköpta i London, nitbältet, nitarmbanden och det är framförallt skinnjackan.
Bilden på jackans rygg målade Gunilla dit när hon blev punkare 1980. Slagen på kragen fyllde hon med knappmärken med namn som Sid Vicious, Dead Kennedys och Cronic Generation. Nitar, säkerhetsnålar och symbolen för Crass, bandet som stod för fred och mot rasism och kommersialism, dekorerade ärmar och slåar.
Hennes motton var: Varför läsa tidningar gjorda av andra, när du kan göra själv? Eller varför spela andras låtar, när du kan skriva text och musik själv? Och varför inte skriva dina egna dikter?
I montern hänger punkaren Gunillas jacka från 1979/80, skänkt till länsmuseet 1987.